Vi hade ju en temakväll med Nils Funcke häromdagen, sekreteraren i yttrandefrihetskommittén som skriver nästa grundlag om yttrandefrihet och tryckfrihet. Jag tänkte lyfta fram Funckes åsikter om budbärarimmunitet.

Nils Funcke, som alltså är sekreterare i den kommitté som skriver ett nytt förslag till yttrandefrihetsgrundlag, anser att budbärarimmuniteten bör göras teknikneutral och grundlagsfästas, så att internetleverantörer dels är tydligt ansvarsbefriade för vad de förmedlar, och dels är tydligt ålagda att inte göra åtskillnad på innehåll (särskilt inte baserat på om innehållet är lagligt eller inte).

[bliptv hsdbgpGIJAI]

Vi hoppar in vid 10:58 i videon.

Falkvinge: …för nytillkomna, så avslöjade alltså Nils Funcke det som journalist och fick Stora Journalistpriset för det en gång i tiden, för fem år sedan, nästan… fyra år sedan?

Funcke: 2006, i mars, var det, som Sverigedemokraternas hemsida slocknade. Det blev… ja. Det var nån som hade knipsat linan ut på nätet, och det visade sig ju då att utrikesminister Laila Freivalds hade gett klartecken till sin närmaste politiska medarbetare att kontakta — inte Sverigedemokraterna, för att förmå dem att ta bort den här teckningen som var fullt laglig och nästan, ja, inte harmlös ska jag inte säga, men den höll sig inom lagens ramar… utan då gick man ju istället på webbhotellet, alltså leverantören av tjänster, och förmådde dem… det heter ju att man informerade dem om det där, men information kan ju framställas eller framföras på många olika sätt… så då knipsade dom kabeln för Sverigedemokraterna. Och det där har ju Konstitutionsutskottet sedan kritiserat.

Falkvinge: Precis det här tillvägagångssättet ser vi ju på många platser nu, att många aktörer som känner sig hotade av allas förmåga, kanske man ska säga, att publicera vad de själva behagar, lagligt eller ej, vill gå runt hela det här att man måste faktiskt hittar vem som publicerar och att i stället går på mellanhänder. Precis … precis som du lyfter fram. Och det är ju ett relativt fegt sätt eftersom företag i mitten, om de blir besvärade, det leder ju till att de börjar sätta en censurpolicy gentemot sina kunder. Hur ser du på den utvecklingen?

Funcke: Ja. Ja. Om man ska ta en historisk parallell här, så kan vi ju se att under andra världskriget, så var det ju vissa tidningar som belades med transportförbud. De fick alltså inte distribueras med allmänna kommunikationsmedel. De fick inte fraktas på tåg, i bussar, i linjetrafik, taxi i linjetrafik fick de inte transporteras, de där tidningarna. Och det där sopade ju då 1949 års tryckfrihetsförordning golvet rent med. Då skrev man explicit in det, att allmän trafikanstalt inte får vägra att distribuera en skrift på grund av dess innehåll. Så Posten idag är alltså ålagd, även om man då ser att det här är ju direkt brottsligt, så är de ändå ålagda att distribuera det här, och de kan då alltså inte ställas till svars för att de har distribuerat den där skriften.

Falkvinge: Borde inte det göras teknikneutralt, så att man fick samma … samma… åläggande på alla informationsinfrastrukturförmedlare?

Funcke: Jo, det finns ingen anledning att tryckta skrifter ska liksom ha någon… någon… vad ska vi kalla det… extra fil, gräddfil, för det här, inte. Utan det måste man ju hitta…

Falkvinge: Yttrande som yttrande?

Funcke: Ja, visst. Det spelar ju ingen roll. Vad är det egentligen för skillnad på ett yttrande i en papperstidning eller yttrande på en tidning som bara finns på nätet? Om du har identiskt samma innehåll? Så den ena, alltså den som är framställd i tryckpress får ett automatiskt grundlagsskydd idag, men tidningen som publicerar exakt samma artiklar kanske då, eller samma innehåll, på nätet, och det inte är någon koppling mellan de där två, men alltså en tidning på nätet, då, där måste ju då utgivaren eller ägaren så att säga anmäla en utgivare och ansöka om ett utgivningsbevis för den här e-tidningen. Och det kostar ju, dels kostar det en slant, tvåtusen kronor, och dessutom så är det ju ytterst få som har gjort det här. Senast jag kontrollerade så var det nåt… 647, tror jag, personer som hade ansökt om det här utgivningsbeviset.

Det finns lite avslutande kommentarer på ämnet de sista tre minuterna också:

Troberg: Jag tyckte om det där näst sista du sade, om att ansvaret kan ju inte sträcka sig längre än till den som faktiskt har möjlighet att avgöra [vad som publiceras].

Funcke: Det vore barockt om vi skulle ställa ansvar på Telia för att det via deras koppartrådar passerar brottsliga yttranden.